Första gången jag träffade på någon eller några som blev dömda till fängelsestraff var jag 15 – 16 år, jag hade stuckit hemifrån och bodde hos några kompisar. En av mina killkompisar, som rökte mycket hasch, försvann helt plötsligt. Jag fick höra att han hade åkt fast för smuggelförsök av något kilo hasch och hade blivit dömd till några års fängelse. Jag och en tjejkompis kom underfund med att vi kunde ju bo kvar i hans lägenhet, det var där vi befann oss  just då! Vi slapp att flytta iväg alla våra prylar till någon annan lägenhet. Trots att vi saknade nycklar kändes allt lugnt och skönt där. Förutom vi två tjejer bodde där en killkompis också. En dag blev vi utskällda av hyresgästerna som bodde i lägenheten ovanför oss. De påstod att det luktade hasch från vår lägenhet och att vi inte hade rätt att vara där. Hon hade förmodligen rätt i sina påståenden men gjorde det största svek vi kunde tänka oss. Hon ringde till polisen och vi hade besök av kriminalen vid några tillfällen. De kom lyckligtvis sådana dagar när där inte fanns någon med hasch på sig så de slutade dyka upp. Då låste tanten ytterdörren och vi som saknade nycklar lät köksfönstret stå öppet och tog oss in och ut genom det. Det var inte många saker vi ägde. Där fanns madrasser på golvet som vi låg på och där fanns ett bord vi hade en del prylar på. Men där fanns en stereoanläggning och massor av skivor. Vi spelade musik på så fort någon var inne i lägenheten. Vi spelade nog ganska högt, och det var lyhört men vem tänkte på det. Vi tyckte bara att tanten ovanpå var besvärlig och störande så vi gick i vår naivitet till hyresvärden och berättade att hon störde oss. Att hon låst ytterdörren så vi inte kom in mm mm. Det hela slutade naturligtvis med att vi inte fick bo kvar där och att vår kompis blev vräkt därifrån. När han kom ut från fängelset stog han utan både arbete och boende. Så fruktansvärt naiva vi var!

Jag själv var flera gånger i förhör på krim men då handlade det alltid om saker jag inte hade en aning om. Jag hade bara befunnit mig på platser där saker hänt men jag hade aldrig sett eller hört något om dem. Det enda jag var rädd för när det gällde att bli tagen ner på förhör var att bli inlåst i en liten cell, då fick jag ångest som släppte när jag var uppe på förhör. Vid förhören fick man till och med röka, cigaretter som kriminalvården betalade. Det tyckte jag nästan var trevligt!