Jag längtar efter jul! För första gången i hela mitt liv längtar jag efter den här högtiden som har så mycket trågigheter med sig i bagaget för min del. Jag minns en jul som jag firade tillsammans med min mamma, styvfar och mina fyra syskon. Det var första året det fanns julklappar till oss barn från min styvfar, och det var inte bara ett paket, det var massor av paket. Jag minns hur jag gick och tittade på dem innan, där de var inlagda i ett skåp. Röra dem vågade jag absolut inte! Alla andra julklappar kände och skakade jag på men julklappar från min styvfar vågade jag inte röra! På julaftons kväll när tomten kom var det jag som fick den stora äran att öppna ett av alla paketen. I det låg en bit räls till en modelljärnväg. Resten av paketen skulle inte öppnas för allt tillhörde järnvägen. Jag tänkte nog lite på att koppla ihop en järnväg på golvet och låta ett tåg köra runt, runt. Så blev det då inte. I vår källare fanns ett rum där det byggdes upp ett stort bord och på detta formades ett stort landskap där tåget så småningom for fram mellan berg och tunnlar och små städer mm. Men ingen av oss fem barn fick någonsin röra vid det! Vi fick ibland sitta på behörigt avstånd och titta på medan styvfadern demonstrerade hur fint tåg vi hade fått. Men i år längtar jag efter juleljus och julefrid!