Blått en dag

Jag har försökt att få lite ordning på tillvaron men det tog slut vid en låda med gamla vykort, foton, teckningar och skriverier jag kladdat ner under några år. Jag hittar ord jag skrivit om händelser jag inte vill hitta. Det är ett helt liv som ryms i den där lådan - och det är mitt liv! Jag känner mig inte redo att rensa i det nu. Jag undrar om jag någon gång kommer att bli det, eller om den lådan bärs ut och slängs en regnig dag. Tanken känns inte bra men vem 17 vill - och kan - sortera det?
Jag lämnar den där den var från början och tänker på alla dessa dagar som jag glömt att jag minns.

Ibland känns det bara för jä....gt att ta tag i det gamla och rensa bort det - men det känns så förlösande på något sätt när det är klart.



Tack för titten och kommentaren hos mig.

Ha en fortsatt fin tisdag.

ja, usch...sånt har jag också fastnat vid många gånger. Försökt rensat men alltid blir något kvar...men jag vill inte spara på den olyckliga skiten längre. Jag slänger det som får mig må dåligt.



Däremot är jag hamster på så mycket annat istället ju...kattfiltar osv. ;-)



Kramis

Visst är det märkligt vad ett litet föremål eller ett musikstycke kan få igång minnena!

Det är dessa dagar och händelser som formar oss och som gör oss klokare och starkare. jag har blivit bättre på att rensa...men det är svårt, jag vet.



Tack, tack för de fina orden du skrev till mig:)