Så gick ännu en dag och jag har gått upp och ner. Både i känslorna och rent fysiskt. Jag har gått fram å tillbax till centrum.

  Livet är som en Berg-o-Dalbana:
Det är nerförsbackarna som ger fart åt uppförsbackarna.


Ibland känns det verkligen sten-hårt, det där livet. Det är stenhårt det har varit ett tag nu. Jag som egentligen är en glad och positiv varelse upptäckte att jag hade svårt att skratta. Jag hoppas att det är ett bra tecken när man upptäcker hur ens sinnesstämning är, hur skulle jag annars kunna göra nåot för att förändra det.
Jag ska inte glömma att livet kan vara sten-kul oxå!

Jag har varit på mitt arbete idag. Fick verkligen kämpa för att komma dit men är glad att jag gjorde det. Det förde med sig mycket gott och framför allt var det roligt att träffa människorna igen som jag ju tycker så mycket om! Jag fick lämna ett återbud till ett möte, det var för jag har ont i mitt öga, ska till LaDoctore på torsdag. Det känns dock som ett stort hinder.