så startade söndagen alldeles för tidigt.
Jag tänker på när jag var liten och vistades i ett religöst fosterhem under några veckor. Söndagarna var de allvarstyngda dagarna där, man fick inte utföra någon form av arbete, fick inte leka och absolut inte skratta. Tänk att jag inte kommer ihåg någon man fick lov att göra på söndagarna. Jo, läsa bibel fick man säkert, men det har jag inget minne av att jag gjorde. Jag kan fortfarande ha en fruktansvärd ångest på söndagar när jag tänker på att jag inte fick skratta. Det fanns år i mitt liv när jag verkligen kände ångest av att tänka på att några försökte ta ifrån mig glädjen som litet barn. Nu känner jag det som en lärdom, en erfarenhet. Så egentligen skulle jag vara väldigt lärd, kunnig och erfaren ;-)