Mitt skrik åt havet
när jag förstod att jag lämnats ensam kvar
att jag aldrig mer skulle röra vid dig
eller titta på dig eller höra dig tala till mig
Det var den där dagen
jag kom underfund med
att du inte längre fanns
Det var den där dagen
jag inte orkade vara längre
Jag stod ute vid havet
där det blåste iskalla vindar
rakt in i mitt innersta
Jag tittade ut mot horisonten
med oseende blick
Regndropparna blandades med mina tårar
och jag skrek rakt ut mot havet.
Skrek tills mitt skrik blev gråt,
blev tårar
blev tystnad
och jag är ensam kvar
utan dig!
Vår tid tillsammans är över...
Kommentarer
Postat av: psykiatrin.blogg.se
haha tack för citatet.. man vet inte om man ska skratta eller gråta.. kram på dej!!
Trackback