Mitt skrik åt havet



Det var den där dagen

när jag förstod att jag lämnats ensam kvar

att jag aldrig mer skulle röra vid dig

eller titta på dig eller höra dig tala till mig

Det var den där dagen

jag kom underfund med

att du inte längre fanns

Det var den där dagen

jag inte orkade vara längre


Jag stod ute vid havet

där det blåste iskalla vindar

rakt in i mitt innersta

Jag tittade ut mot horisonten

med oseende blick

Regndropparna blandades med mina tårar

och jag skrek rakt ut mot havet.

Skrek tills mitt skrik blev gråt, 

blev tårar

blev tystnad


och jag är ensam kvar


utan dig!


Vår tid tillsammans är över...


Kommentarer
Postat av: psykiatrin.blogg.se

haha tack för citatet.. man vet inte om man ska skratta eller gråta.. kram på dej!!

2008-06-30 @ 13:48:04
URL: http://psykiatrin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0