Jag var hos frissan häromdagen, det var en stund av njutning när hos masserade och tvättade mitt hår. Jag klippte av en bra bit men sa till henne, i sista minuten, att spara en del. Det är en liten del av mina sociala fobier som sitter kvar. Förr hade jag alltid långt hår jag kunde gömma mig bakom. Till frissan vågade jag inte gå för där ”satt jag ju fast”. Jag vågade inte heller gå till tandläkaren, eller åka buss eller gå i en affär bl.a. Jag levde ju knappt periodvis. Ibland mådde jag lite bättre och då klarade jag det mesta! En av de saker som hindrade mig från att fungera var alla de människor som inte förstod att det kunde vara så. De såg ju aldrig mig när jag var inne i en period av depression och såg allt i svart! De såg mig ju bara när jag var ute bland folk. När jag gick ut för att träffa vänner var det ganska mycket festande, jag blev snabbt påverkad och tappade minnet totalt. Drack jag hade jag ju ingen ångest, var jag i en depp-period varken drack eller åt jag något. Jag började plugga massor av gånger, fick bra betyg men fick sedan avbryta alltihop för att jag mådde dåligt. Jag ville ju vidare, jag hade en dröm om att bli journalist. Skriva var något jag gjorde periodvis, mest när jag inte mådde bra. Jag skrev av mig mina tankar och mådde ofta lite bättre efteråt. Ungefär som jag gör här på bloggen nu.

Det var många saker jag var rädd för och absolut inte vågade göra. Djupt vatten, höjder, att sitta fast, att vistas bland främmande människor och att tala inför andra. Det hindrade mig många, många gånger att göra saker jag önskade. Jag har fått lära mig av egen erfarenhet att det finns hopp för alla! Idag har jag varit hos frissan! En sådan sak är fullkomligt naturlig för en del människor, för mig var det omöjligt förr. Jag åker tåg, flyger och bor ofta på hotell numera. Jag reser runt och håller föreläsning inför andra människor där jag hoppas kunna överföra lite hopp till andra. En gång talade jag inför 350 personer och det var verkligen tufft! Men det klarade jag och sedan kändes det som jag flög för egen maskin från podiet. Jag är lycklig som vågade försöka, och som träffade människor som trodde på mig och sporrade mig. Jag vill dela med mig av mina egna erfarenheter, då kommer ju det negativa till nytta.