Jag var nere vid havet häromkvällen och det kändes som jag hade en ängel väldigt nära mig.



Jag följde vattenbrynet en bit och tittade på den vackra solnedgången. Jag tänkte på en mängd olika saker som gett mig glädje och lycka i livet.
 


Jag tänkte mig bort tills jag upptäckte att jag befann mig mitt i det vackraste skådespel som finns. Inte är det lönt att applådera och ropa Da Capo för vackra saker ska upplevas medan de pågår.

För att sedan lämna plats för nya skådespel i livet.