Nu har jag gått, klädd i svart och ylle, genom staden och rensat mitt inre från tankar som tagit för mycket plats. Jag kom fram till en viktig upptäckt, när jag började se var jag gick. Det är höst, och vackert och jag hade lämnat min kamera hemma med vilje. När jag är ute med kameran ser jag allt som genom kameraögat, i små rutor, jag ser inte helheten. Dessutom är det absolut omöjligt att gå fort. Jag har bestämt mig för att jag ska ut och fotografera hösten någon gång under helgen om det blir väder till det. Jag lägger ut några bilder som jag gärna delar med mig av.