Där i trappan satt han
med tårarna rinnande nerför kinderna,
med glorian en aning på sned
och en svart sotfläck på kinden.
Han tittade på mig med sin intensiva blick
och frågade om jag ville följa med honom
När jag tveklöst svarade Ja,
reste han på sig, snörvlade en aning
och tog min hand i sin

Sedan tittade han på mig igen
med just den blicken och sa:

Jag vill ALDRIG mer vara ängel
och jag vill ALDRIG mer spela i nåt julspel.
Och Lusse-tåget, var var det?
Det kom ju aldrig något tåg!