Vindarnas Tempel
Jag bugar åt de fyra väderstrecken varje morgon
och önskar mig något från vart och ett
från söder väntar jag på värme
från väster önskar jag mig vänskap
från norr en önskan att mina anhöriga ska leva väl
och från öster önskar jag mig bara dig
Detta är de fyra vindarnas tempel
just där vi levde tillsammans
Jag traskar runt bland högar av minnen
och plockar förstrött upp något jag vill ta med
Jag tackar minst tre människor varje kväll
för att de gjort min dag speciell
Jag tackar för ett ord
eller för ett leende
som gett mig mod att våga fortsätta finnas till
satan i garan var du kan så tydlig och ljus din blogg är nu vännen idag är du väl pigg då du sov igår fniss kram
Så fint skrivet! Läckert inlägg. Ja, på kvällarna handlar det väl mer att snubbla rätt, hamna i säng när sömntåget går :-) Fast senaste tiden har nattåget haft väldigt oregelbunden avgång... Ska försöka styra upp den tidtabellen tills kneget kör igång igen :-) Men så skönt vara ledig och slippa bry sig om väckarklockor och måsten...
Gillar din text, så ödmjuk inför våra sköra liv :-) Känner likadant, men är inte lika regelbunden.
Börjar varje morgon med ett "It's showtime!" när jag skådar mitt fejs i spegeln i badrummet. Snott från filmen "All that jazz" som gick igen härom dagen. En helt underbar film i mina ögon, Koreografen och regissören Bob Fosse som skapat ett requiem över sitt eget liv. Han dog ganska snart efter den filmen, kanske kände han på sig att livsklockan tickade på slutminuterna..?
Har du inte sett den, gör det! Liv och död och en massa dansglädje och kärlek (och sex). Ja, livet!
Fint och tänkvärt!
