Jag är uppvuxen utan min faders inblandning i mitt liv.

Min mamma gifte om sig när jag var sex år,

min styvfar var tysk och hette David.

I oktober det året jag gick i första klass

fick jag en lillebror som alla sa var så fantastisk.

Vi hade skolavslutning inför julen

och jag var i kyrkan för första gången.

Massor av bänkar var där,

och många människor som satt i dem

En farbror i lång klänning pratade

- och pratade

Och sedan sjöng allihop om min lillebror:

 - Hosianna, Davids Son!

Då gick jag,

för så jävla märkvärdig var han ju inte!